En sked för Mamma, en sked för Pappa
Fyra dagar i rad har det förekommit yatzyspelandet på gärdet. Oj vad nostalgiskt. Synd att sånt där dör ut när når en viss ålder. Yatzy, sagoläsning, att inte behöva äta på egen hand och få sängen bäddad. Fan va bra man mådde när man gick upp för trappan hemma i Värmland, steg in i pojkrummet och såg att sängen var bäddad. Glädje.
Men hur som helst, Yatzy var det.
Ungefär 98%procent av Sveriges befolkning mellan 3-103 år vet hur yatzy går till. Så man slipper förklaringsfasen som drygar ut de flesta andra spel.
Yatzy tar lagom lång tid att spela. Inte monopol långt, men heller inte vändåtta snabbt.
Yatzy är billigt. Fem tärningar, form och färg oviktigt, anteckningsblock och penna. En del kör på overkill yatzyblocket. Men det ser ju väldigt lamt ut tycker vi. En gul post-it lapp med vanlig kulspettspenna ska det vara!!
Yatzt väcker känslor, i alla fall när fyra tävlingsinriktade och testosteronfyllda tonåringar sittar och spelar. Detta kan ju förstås vara på positivt och negativt.
När det går dåligt för någon annan blir man ju helt till sig av lycka. För skadeglädjen är ju trots den enda äkta glädjen! I alla fall när vi spelar Yatzy.
Sadisten Claes är igång igen. Han gör armhävningar medans han pratar med sina triceps. Snart har Claes lagt sin sista potatis.
Det kommer komma lite mer roliga bilder och liknande imorn. Tråkigt med bara text, I know
//M
Gillar detta skarpt, mer djupa grejer!:D hahaha